Challenge - hur ser det ut bakom sminket?

Extrema omständigheter kräver extrema metoder

Det har blivit glest mellan krönikorna på sistone. Orsaken är nog en kombination av att jag börjar tycka att jag redan skrivit det jag ville få ut, och att jag spelat lite mindre.

Det är i och för sig skoj att Stugan fått nya, duktiga och trevliga spelläggare, men nu pumpas det ut så många bolag att de allra flesta får svårt att fylla. Det skapar en viss stress, och när samtidigt möjligheten att sälja på radskiss på Facebook försvann tappade jag sugen en smula.
Det här med att andelsköparen ska veta vad hen får är viktigt för mig, kanske för att det lägger över lite av ansvaret på köparen 🙂

Veckans midweek EU var emellertid oemotståndlig. Själv hade jag ingen framgång, men det kan man lugnt säga att en annan av Stugans medlemmar, Micke Tiderman, hade. Drygt 2,1 miljoner blev det, på ett förhållandevis litet matematiskt system (3 888 rader).

Förutom att jag känner Micke och är väldigt glad för hans skull, så är hans kupong intressant därför att den illustrerar betydelsen av en stor jackpott i en liten omsättning. Detta är faktiskt något som jag inte berört tidigare i mina krönikor, annat än i förbifarten.

Micke Tidermans vinnande system.

Vad är nu detta för system? Det verkar gå emot allt jag (och även Bengan, Giganten m fl) predikat hela tiden?

Om vi tittar på spikarna till att börja med:

Lilleström är en neutral spik, 55% vinstchans och streckad 56%
Samma gäller för Karlstad, 79% vinstchans och streckad 80%
Motala är rejält överstreckad, 40% vinstchans och streckad 49%
Sollentuna är överstreckad,  36% vinstchans och streckad 39%

Ingen enda spik med spelvärde alltså.

Om vi går vidare till halvgarderingarna så ser vi att Micke konsekvent vaskade underdogs (Sylvia, Malmö, Odense och Kayserispor), trots att värdet låg just på dessa lag.

Fiskigt? Ja, i 95 av 100 spelomgångar skulle jag vilja hävda det. Men just i denna omgång fanns det flera faktorer som talade för extremt flacka system. En del av dem är egentligen olika aspekter av samma mekanismer, men jag drar dem ändå i hopp om att det ska bli tydligt.

En helt annan vinstplan. En normal omgång utan JP går 65% av omsättningen tillbaka till spelarna. Om vi räknar ut vad prisplanen innebär i procent av omsättningen ser det ut så här:

13 rätt                                           25,35% av oms
12 rätt                                           14,30% av oms
11 rätt                                           7,80% av oms
10 rätt                                           16,25% av oms

Men med en JP på 6 miljoner och en omsättning om 7 856 082 kr ser fördelningen helt annorlunda ut.
13 rätt                                            76,37% av oms
12 rätt                                            14,30% av oms
11 rätt                                               7,80% av oms
10 rätt                                             16,25% av oms

Den observante noterar kanske att återbetalningen är positiv – hela 114,7% av omsättningen går tillbaka till spelarna. Det är i sig fantastiskt, men betyder ingenting för vår strategi.
Det gör däremot det faktum att drygt 66% av vinstpotten nu ligger på 13, mot endast 39% i normala fall.

Vi brukar betona vikten av att lägga rader som ger utdelning för 10 rätt (vilket i praktiken innebär att undvika rader som ger mindre än 60 000 kr för 13 rätt). Men det rådet kan vi kasta överbord när vinstplanen justerats på det här sättet.
Strategin bör i stället vara att få 13 rätt.

Låg omsättning – hög utdelningsvarians. Givetvis innebär en låg omsättning att färre system krigar om 13 när det börjar dra ihop sig. Hur dessa system har streckats kan avvika ganska mycket mot hur svenska folket i sin helhet har streckat, mycket mer än om det finns ett hundratal levande system inför sista matchen.

Det gör värdejakt något sämre. För priset du betalar när du vaskar en överstreckad favorit eller spikar en underdog är detsamma som alltid – minskad 13-chans. Men belöningen – högre utdelning i förhållande till vinstchans – är högst osäkert. Du betalar för något som du inte vet att du kommer att få, ens om tecknet sitter.
Svår kupong – se upp för maxoddset! Kanske var det största misstaget man kunde göra på den aktuella kupongen att inte spika Karlstad? Jag garderade själv matchen på ett av mina tre system (det gemensamma med Sparven), men jag hade aldrig gjort det om jag bara lagt ett eller två system.

Skälet är vikten av att hålla nere maxoddset. Över 4 miljoner bör man nog inte gå på en omgång som denna, och eftersom det bara var Karlstad och kanske Midtjylland som var stora favoriter skjuter maxoddset lätt i höjden om man inte spikar en av dem eller kanske helst bägge.
Av samma skäl kan det vara rätt att vaska så där ”bakvänt”, som Micke gjorde.

Risk för låg utdelning? Mjo, men oftast kommer svårighetsgraden att göra jobbet. Om det sedan blir 2 miljoner eller 400 k för 13 är, som tidigare nämnts till stor del slumpens skördar.
Observera att den vinnande raden, som gav 2 miljoner för 13, hade ett totalodds så lågt som 475 632.
Jag tror faktiskt att man med gott samvete hade kunnat spika de tre lag som stod lägst i odds på den här kupongen. Och nästan bortse från överstreckning.

Med risk för att vara övertydlig – den ovan beskrivna strategin kan bara användas vid så här exceptionella omgångar. I en omgång utan JP, eller normal JP i förhållande till omsättningen, vore den väldigt olönsam.

Jag avslutar med en grej i mitt Facebookflöde som helt saknar relevans för allt vad denna krönika handlat om. Visst blir man jävligt nyfiken på den här kontaktannonsen?
Tack, Helena Forsell, för tipset 🙂

/Johan Kretz

Author: Neil Garza